Satsa på familjen säger några. Ja familjen är viktig Det finns tyvärr vuxna som idag aningslöst drar sig undan sitt ansvar som förebild och sin gemenskap med barn och ungdom. Intressen, karriär och arbetsliv kan lätt bli prioriterade mer än de unga. Denna fråga behöver bearbetas. Men det är också viktigt att ha församlingen som ett familjeperspektiv, dvs att familj och församling samverkar i ansvaret för barn och ungdom. En ökad familjedelaktighet stärker medvetande, lojalitet och prioritering av församlingens EGET barn och ungdomsarbete. I Royal Rangers (RR) har detta blivit extra tydligt med fler manliga ledare involverade.
Äldre barn och ungdomar har ett mycket stort behov av gemenskap med jämnåriga. Vi ska inte spela ut familjens betydelse mot gemenskapen med jämnåriga. Båda är livsviktiga. I gemenskapen med jämnåriga behövs närhet och tillhörighet. Detta tillämpar vi i RR med den lilla gruppen - patrullen, som är ett specifikt familjekoncept (cellgrupp med andra ord). Konkret kan det ta sig uttryck i primitivt självhushåll på hajker .
Det är viktigt att lyssna på de ungas synpunkter och ge dem delaktighet. Viljan till delaktighet är numera en självklar del i de ungas kappsäck. Många barn och ungdomar är idag väldigt framåt och säkra. Men det innebär inte att de unga kan klara sig utan vuxna. Att ta ansvar som vuxen är inte det samma som att ta ansvaret ifrån de unga, utan att hjälpa dem att själva ta tag i sin situation. I detta sammanhang ser vi stora möjligheter i RR, som arbetar med tydlig ansvarsträning.
Det är också naturligt att bakom de ungas framåtanda finns osäkerhet och oro. Det behövs därför MÅNGA närvarande vuxna i barn och ungdomsarbetet. Ledarbehovet går inte att anställa bort. De vuxnas avhopp från församlingens barn och ungdomsarbete måste hejdas.
Barn och ungdom är vår framtid. Kraften och styrkan att ta ledaransvar ramlar inte över oss i kyrkbänken. Den kommer när vi behöver den. Det finns många ledare som redan gör stora insatser, vi har också sett nya ledare blomma ut i sin ledaruppgift. Den helige Ande ger den särskilda nåd och kraft som behövs.
Kom ihåg att barn och ungdomsarbetet är vår offentligt största och mest långsiktiga kontaktyta utåt. Ett barn representerar inte bara sig själv utan en hel familj. För att svara mot familjens förtroende behöver verksamheten ha hög kvalitet. Min egen generation 40-talister) och äldre behöver lära sig att se barn och ungdomsverksamhet som en central del i det utåtriktade arbetet, även om vi växte upp med annan syn på väckelse.
Prioritera därför barn och ungdomsarbetet. Låt de som har en ledaruppgift renodla sin tjänst, så barn och ungdomsarbetet får behålla dem. Det är lätt att bli utbränd som ledare. Låt inte ledarförmågor fångas upp i kommittéer och fixaruppgifter.
För 30 år sedan kunde farbror Knut eller tant Stina på egen hand klara av en söndagskolklass på 25 barn. De unga satt ofta som tända ljus framför flanellografen. Idag är det en utmaning att ha 6-8 stycken 10-åringar att dela erfarenheter med. Vi är alla en del av denna utveckling och därför bör vi alla ta vårt ansvar. Ansvaret handlar idag i första hand inte om läraransvar utan föräldraansvar.
Ansvaret för barn och ungdom är en livsstil som vi alla i församlingen måste lära oss upptäcka. Församlingen som Guds familj behöver förverkligas. Har vi inte möjlighet att vara "föräldrar" i barn och ungdomsarbetet, kan vi vara "mor/far-föräldrar". Det handlar om att personligt, med värme och glöd, stödja de unga och ledarna i förbön, omsorg och uppbackning. En amerikansk undersökning visar att 65 % av ledarna var engagerade tack vare personlig uppbackning i församlingen.
En bra verksamhet frambringar i viss omfattning nya ledare, men många vuxna i församlingen berörs inte personligt av barn och ungdomsarbetet. Därför behöver vi strategiskt arbeta med medvetenhet, kunskap, preferenser och ställningstagande om ledarskap. Det borde vara självklart att ledarskap ingår i förkunnelsen, att exempel, illustrationer och vittnesbörd hämtas från den egna barn och ungdomsverksamheten. Vittnesbörd kan också handla om ledarerfarenheter. Ledarskap handlar ju om det mogna kristna livet. Det är förståeligt att inte alla pastorer blir ledare i barn och ungdomsverksamheten. Däremot är det av största vikt att pastorer håller sig à jour med ideologi och ledarskapsfrågor i barn och ungdomsarbetet. Då gäller det inte bara några, utan borde gälla alla. Detta är ett måste för att utveckla församlingen. Ledarrekrytering är en kontinuerlig process i församlingen på många plan.
I Sionförsamlingen i Linköping har vi börjat med samtalsforum om ledarskap och startat en rekryteringsgrupp. Detta är en liten början som kan och behöver växa. Det finns hopp för varje församling. Detta hopp grundar sig inte på solskenshistorier, utan på ärliga försök till förståelse av fakta och attityder. Enmansshower kan göra snabba klipp och driva trender, men kan inte bygga upp många människor i de långsiktiga nätverk och den verksamhet, som är Guds församling. Snarare tvärt om. Var rädd om de nätverk som fungerar och utveckla dem vidare, t ex med grannförsamlingar.
För mig är det viktigt att Barnens År blir en process av ledarutveckling, för de ungas skull. I detta ser jag Royal Rangers stora möjligheter, med dess koncept för både verksamhet och ledarskap.
Lektor Eber Axelsson, nationell kontaktperson för Svenska Royal Rangers tillhörande Sionförsamlingen i Linköping